En sån där konstig kväll....

Imorse vaknade jag och hela världen kändes som lera att ta sig igenom. Tung i kroppen och ont av fibromyalgi. Men skam den som ger sig tänker jag och hoppar i myskläderna. En sistminuten ändring av Bröllopsmässans affisch, som nu är på tryck, den blev galet snygg tycker jag :)

Sen var det bara att invänta mina underbara sångelever. Det började bra, min första elev kom som hon skulle, men även hon hade samma symptom som jag, ja inte fibron då förstås, men den här tungheten. Kroppen tung, luften tung, det var jobbigt och kämpigt men oj vad hon jobbade bra! Helt otroligt! Sen... alltså jag kan inte annat än tro att det var något i luften... Den ena lektionen efter den andra avbokas, glöms bort, stressas bort, jobbas bort.... Så här satt jag och övade piano för fulla muggar, det behövs ju det med ;)
Sen fick jag äntligen ändan ur vagnen och såg till att få ordning på vår bröllopsrepertoar. Nu utskriven och redo för pärm - så skönt!
Imorgon blir det nog en bättre dag hoppas jag. Har en begravning att sjunga på, ett 93 årskalas att gå på och ett par sånglektioner på kvällen. Ser jag fram emot.
Till helgen ska jag åka på körledarutbildning med Joyvoice. Det är ju viktigt att vi alla ledare gör lika, så det ska jag få lära mig. Det har börjat pirra lite kan jag lova. Av både förväntan och nervositet...